Om att unna sig

Tack för kommentaren Barbro, men nu skall jag inför mina 12.000 läsare lägga korten på bordet angående att unna sig godsaker. Hela helgen har nämligen varit ett enda långt frosseri, med god mat, vin och godis. Har ni provat Lindts choklad med mousse i förresten? GÖR INTE DET!!!..

Jag hade dock tränat duktigt förra vecka, till exempel var jag på spinning i måndags. Spinning är mitt stora hat här i livet. Jag gillar spinning lika mycket som att få tånaglarna utdragna. Men av någon anledning valde jag att plåga och svetta mig igenom ett pass, eftersom vi inte hade någon match i förra veckan. Sen var det netball i Crawley på onsdag och netball i Brighton i torsdags - med ett DUBBELPASS, "fitness session"! Behöver jag säga att jag inte kunde gå efter det?...

I fredags var jag ute med laget. Vi käkade pizza (!) och åt pudding, jag upptäckte banoffie pie och hela himmelriket. Jag och Marie blev fnittriga på rödvin och drog vidare för att möta upp med ett gäng kollegor. Kul faktiskt, har jag för mig, jag minns stora grodor som hoppade ur min mun, samt att jag nästan missade sista tåget hem (inte mitt fel dock). När jag kom hem hade vi besök här, Arvid hade bjudit hem Rickard som var otroligt imponerad av vårt gästrum. Gäster är alltid en ursäkt för en full English brekkie, vilket satt ljuvligt fint på lördagsmorgonen...

Jag och Arvid drabbades av Det Dåliga Samvetet, efter all mat och choklad under helgen, så vi åkte till Wakehurst Place i söndags och semipowerwalkade - backe upp och backe ner. Det var väldigt vackert i Wejjkan, en explosion av färger. 16 grader varmt var det dessutom, en underbar dag! Så efter att vi varit så duktiga fick vi "unna" oss afternoon tea med scones... ;-)

Imorgon flyr jag fältet ett tag, skall till Tyskland på konferens. Jag har packat finkostymen och visitkorten, så nu ska jag slå på autopiloten och cruisa mig genom tre dagar... Yeah right, sanningen är att jag känner mig helt förvirrad. Jag reser ju i jobbet ungefär lika ofta som ÖIS vinner i fotboll, vilket har varit lite av en besvikelse faktiskt (mina uteblivna resor alltså, ÖIS skiter jag verkligen i). Men förhoppningsvis kommer denna veckan att gå som ett skott och innan jag vet ordet av så är det fredagkväll igen och jag kan somna på soffan. Till helgen skall vi ÄNTLIGEN gå på Harrods i London - det har Arvid lovat (och han anstränger sig för att glömma bort det)! Ååååhhh så skoj det ska bli!

Ha så kul mammsen och pappsen på er resa! Dom firar 25-årig bröllopsdag, i solen - det ni!! :-) puss puss

Lite bilder från Wakehurst i söndags:

Världens längsta och tråkigaste inlägg, det orkar ni aldrig läsa!

Nej, det gick inte mot ljusare tider förra vecka, kan bara konstatera att hela den veckan sög. FYRB, skitveckan! Men netballen var rolig, vi spelade oavgjort i tisdags och det var mycket spännande. Sedan tränade jag onsdag och torsdag och var invalido på fredagen givetvis, jag är fan inte 18 längre... Men vad skoj det är!

Helgen var dock mycket trevlig! Det började med att jag och Arvid lagade en mycket romantisk middag på fredagen, efter att jag hade grinat mig igenom fredagspinten på The Plough. Middagen bestod av kycklingfiléer, som jag skar upp i tjusiga kuber. Jag tog av mig min förlovningsring när jag skar, för det kändes mer hygieniskt. Ringen hängde jag på Kambodja-buddhan i köket, som jag alltid gör när jag skär kyckling.


På lördagen sov vi länge och sen blev det skitstressigt att komma iväg till London! Skyndaskynda, bestämma kläder, kamma bena osv.! Vi skulle på Jonas födelsedagsfirande, men först möta upp Rickard för att köpa en flådig present. Och jeezes vad bråttom det blev, men så skulle vi ju träffas så jäkla tidigt också. Så när jag sitter på tåget inser jag att jag glömt min FÖRLOVNINGSRING! Den hängde ju kvar på Buddhan...


Det var en hel del trevligt folk på pubben där vi firade Jonas. Speciellt en fransk tjej, som var huuur kul som helst! Hon tyckte det var hysteriskt roligt att jag glömt min ring, så hon passade på att sprida ryktet att jag och Arvid har det lite knackigt, vilket orsakade en massiv förvirring och en smalbensspark på ett franskt strumpbyxeben, you cheeky monkey...

Men det var himla kul, en väldigt trevlig kväll men smarrig mat och trehundra pintar, minst. Vi avslutade hemma hos Jonas och han rev av Känn ingen sorg för mig Göteborg på ukulele och kvällen var magisk på ett vis som bara vi exil-göteborgare kan uppleva den. Hans ukrainska flickvän håller kanske inte med om det, men hon har mycket att lära om svensk kvalitétsmusik.

Idag har jag och Arvid varit på stan. Arvid hade ett halelulja-moment, ni vet - när ett plagg bara ROPAR på en. Det var en höst/vinterjacka på NEXT som det bara stod Arvid på, den bönade och bad om att få bo på Arvids stadiga axlar i vinter, tillsammans med en grymt snygg, randig halsduk! Alltså, vad ska man säga? Arvid såg ut som han hade klivit rakt ut från ett skyltfönster och var SÅÅÅÅ snygg och alfahanne-manlig att jag blev helt knäsvag! Jag ska lägga upp en bild sen om jag lyckas få honom att posa! :-)

Hela vägen hem från stan tänkte jag på hur billigt det är i England. Faktiskt, kläder och skor är så mycket billigare här (och snyggare!). Jag köpte dessutom hårvax (bedhead) för halva priset jämfört med hemma. Sen storhandlade jag på Boots, No 7-produkter 3 betala för 2, samt krämer, som också är mycket billigare här. Undra varför det är så? Likaså mat & alkohol, både i affären och på restaurang, är mycket billigare än hemma. Men igår var det extra billigt, eftersom Arvid pröjsade för allt hela kvällen! Men så är han ju bäst, min fästman - jag skall aldrig mera glömma att ta på mig ringen älskling!

Jo förresten, ska passa på att berätta att vi finbesök i november! Gustav och Anna kommer hit en helg och det ska bli sååååå himla roligt! :-) Vi blir så glada för besök! Ska passa på att uppdatera vår stående inbjudan till alla nära & kära som inte hunnit hälsa på oss under de drygt två åren vi bott här nu. Ni är alltid hjärtligt välkomna, det vet ni, men vi skickar inte ut några personliga inbjudningar och vi tjatar absolut inte. Men det vet ni redan, vill bara påminna er så ni inte glömmer bort oss!

//Puss&Kram!

Mot ljusare tider

Får köra en liten uppdatering så ni inte glömmer av oss. Idag har vi bestämt att inte göra någonting, absolut ingenting. Så det första Arvid gör är att ta fram dammsugaren och starta både tvättmaskin och diskmaskin. Sedan får jag bassning för att jag inte gör någonting. Män, hur tänker dom egentligen?..

Det har varit fullt upp denna veckan. Arvid har haft fyra f.d kollegor från Sverige på besök: JC, Peter, Raul och Enstrut. Det var roligt, men oväntat. När jag kom hem från pizza-kvällen med laget i torsdags var det fullt hus! På fredagen åkte jag och jobbade, medans gänget (inklusive Arvid som tagit ledigt) åkte till London och gick på Science Museum. Det är förmodligen första gången Arvid har gått på museum och fullkomligt älskat det! Vi möttes upp allihopa på kvällen för att gå på vår lokala indier - en mycket viktig del av den engelska kulturen! JC vet dock redan en hel del om hur det är att leva här, eftersom han har bott här i ett par år. Han flyttade hem till Sverige ungefär i samma veva som vi flyttade hit och var till stor hjälp när vi var nyinflyttade, vi ärvde mycket av hans grejer.


Det var intressant att höra hur JC upplever sin hemflytt - om den svenska janten och om ankdammen, som inte är världens mittpunkt, hur gärna man än vill tro att allt kretsar kring Abba, Ikea och Volvo. Det var läskigt att se Sverige utifrån, kanske genom ett par sånna där stora glasögon, som tycks ha blivit så moderna i Sverige. Pretentiöst är var det är, både glasögonen och den inbillade bilden av Sverige. Och ändå ska man inte tro att man är något? Jag får inte det att gå ihop, vi kan tro att vi är något som svenskkollektiv, men inte på en individuell basis? Jag får fundera på det ett tag, men det var inte för intet som man blev nervös för anpassningen inför en framtida hemflytt.

Hur som helst. Arvid och gänget åkte till Bristol igår för att gå på båtmuseum. Jag åkte till London och träffade fina Paniz. Vi gick på Tate Modern och åt på flott restaurang, väldigt kulturellt indeed. Sedan åkte vi till West Kensington för att kolla på Danmark-Sverige tillsammans med Jonas, Lydia, Rickard och MASSA svenskar (med stora glasögon). En och annan smutsig dansk var det med. Det var ju ett jävla antiklimax får man säga, men trevligt att möta upp med svenskgänget. Jonas fyller år nästa helg, så då blir det en sväng till London igen, skoj!

Och idag ska vi inte göra någonting, som sagt. Kanske kan få lite ordning på alla tankar och funderingar. Jag skulle egentligen ha åkt till Sverige denna helgen, men det fick bli inställt. Men nu är det som det är och nästa vecka kommer äntligen att ge svar på många frågor. Det är höst och mörkt, men jag tror att en ljusning är att vänta.

Känslomässigt åksjuk

Det har varit, eller det är väl, snarare, lite av en turbulent tid både med jobb och privatliv här i England. Tuffa tider och hårdhandskar. Det handlar om saker jag inte kan påverka, som ligger utanför min kontroll, men som jag ändå försäker att styra. För sån är jag, jag vill ha kontroll. Ordning & reda och pengar på fredag. Inget jädra velande, det sätter myror i skallen på mig.

Men, men, nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Det som rensar mitt huvud mest effektivt just nu är netball, jag spelar tre gånger i veckan. Netball är min drog och jag fullkomligt älskar det. Jag har fått beröm för min branta utveckling, det är ju positivt! Så nu siktar jag på att bli bäst i världen på netball, jag och mina jävla krav...

I övrigt passar jag och Arvid på att ha roligt under helgerna. Förra helgen träffade vi min australiensiske vän Damian i London. Det var väldigt trevligt att höra om hans liv i Dubai, där han bor just nu. Han har en beundransvärd inställning till livet, min vän Damian. Men så tjänar han 400% mer än mig också, så då kan man väl kosta på sig att vara glad. Presenter hade han med sig till mig dessutom, ordning på honom.



Sen har vi äntligen fått åka på den där helikopterturen, som var Arvids födelsedagspresent. Det var en strålande solig dag! Jag var förväntansfull som ett litet barn. Arvid blev lite åksjuk, men repade sig efter en runda på pubben. Han var mycket nöjd med sin present, men gladast var nog jag. Jag gillar ju berg-och-dalbanor och karuseller, fysiska sådana. Inte känslomässiga, som denna jag åker i just nu. Den får gärna ta slut snart, eller åtminstone ta och sakta ner på farten.

[filmklipp från helikopterturen, roligast med ljudet påslaget!]