Lite jobbkaos, lite jordbävning och lite mera uni-sex

En snabb-hälsning från oss, arbetsnarkomanerna, i England. Det är bra med oss, jag repade mig från min ensam-helg. Är värsta om mig och kring mig här i Crawley numera, var och simmade idag igen och duschade uni-sex som om det var den självklaraste saken i världen. I dag har det varit jordbävning i Manchester och det har varit ett himla hallabaloo om den saken.
Jag lobbar fortfarande för London i helgen, hoppas Arvid är på. Först skall man bara ta sig igenom fredagen, som kommer att bli lite väl spännande när jag skall dra resultaten av ett helt projekt för kunden. Det är väl okej kan man tycka, men grejen är att min Han-som-lär-upp-mig fortfarande är på affärsresa i Japan och jag är vänligen lämnad åt mitt köttkvarnsöde. Jag funderar allvarligt på att ta det på svenska.

Här kommer en ny bra låt med ännu ett Engelskt band, från Brighton. Det är The Kooks (och det uttalas farligt snarlikt ett visst svenst ord.) Som ni vet så är jag en sucker för sån här musik, brittpopp som det kallades för hundra år sedan, på blandbandens förlovade tid. Enjoy!
//Karin

Shoppinghelg

Här kommer en liten uppdatering från den tråkigaste helgen i mannaminne. Arvid hade en toppenhelg, han och tre kompisar från jobbet åkte till södra kusten för att kolla på rally (mest en ursäkt för att få dricka massa öl tror jag). Dom var borta från fredag ända till lördag kväll. Med andra ord var jag heeelt själv och det var otroligt tråkigt. Jag telefon-terroriserade så många som jag hann med för att inte känna mig som ensammast i England. Drömde mig bort till det förlovade landet av djungelvrål, polarbröd och På spåret… Fösta gången på sex veckor som jag fick lite hemlängtan. Kollade på hela melodifestivalen på livelänk i lördags bara för det, missade inte en låt. Snart drar ju Arvid iväg och åker skidor, så till dess får jag verkligen gå ut och skaffa mig en låtsaskompis i Crawley, för annars kommer jag dö av tristess om jag skall sitta här helt ensam, gah!...

Jag gav mig ut på ett mission impossible i lördags, för att slippa sitta inne och häcka. Jag försökte hitta-till-den-där-roliga-affären-utan-hjälp-av-GPS (för den hade Arvid med sig minsann…). Det slutade i katastrof, men jag skall inte gå in mer på det… I alla fall så hittade jag dit tillslut, till den underbaraste av alla klädaffärer man kan tänka sig! Dessutom har dom massa kläder för tjejer som är lite kortare (aja, men typ som jag då liksom…). Alltså, en hel avdelning med snygga jeans och byxor som är lite kortare! Så jag köpte ett par jeans som jag –inte– behövde lägga upp och dom satt som ett smäck! Brilliant, varför finns inte det hemma???

På tal om shopping så är det verkligen trevligt att handla i det här landet! Nu skall jag lära er lite om matematik, jag som gått på Chalmers och så kan ju en del om ekvationer. Mitt trevliga lilla företag som jag jobbar på erbjuder nu ersättning till alla som reser miljövänligt till jobbet. Som ni vet så åkte jag ju tåg dom första veckorna = mycket miljövänligt (om än ofrivilligt). Så jag letade upp alla tågbiljetterna som jag råkat spara från den tiden och lämnade in dom. Jag räknade ut att jag skulle få 35 pund tillbaka för att jag är så ”miljötänkande”. Därför kunde jag unna mig ett par fantastiskt jättefinfina skor i skinn! Och skor är billigt här faktiskt! Dom var så billiga att jag hade 10 pund över efter att jag inhandlat dom små godbitarna! Med andra ord kan man säga att jag gick plus på att handla skor! Det är verkligen en bra ekvation! Med andra ord var det en mycket lyckad shoppinghelg. :-)

Annars har det inte hänt så mycket. Vi är förresten nyklippta båda två. Jag var skitnervös givetvis och hade grava problem att göra mig förstådd (engelska översättningen av uppklippt, någon??...) Slappna av, tyckte frisörskan. Ja, ja, bara du inte klipper för kort sa jag. Klipp MAX två centimeter! -Centimeter? Hur många inch är en centimeter, undrade hon. Ehh... Men jag blev ganska nöjd faktiskt, det blev såklart lite för kort, men det växer väl ut snart. :-) Idag har vi haft sol och härligt vårväder. Det är nästan alltid fint väder här faktiskt! Inte enligt min mamma, som tror att allt skitväder som ni har drabbats av hemma (typ storm och översvämningar) har ”dragit in från dom brittiska öarna”… :-) Nejdå, här har vi perfekt vårväder, härligt! Ska försöka övertala Arvid att åka till metropolen London nästa helg, hoppas vädret är lika bra då, vi vill inte ha hit nåt skitväder från dom skandinaviska öarna!...

Ha det bra!
//Karin & Arvid

Dagens prova-på: Badhuset!

Nu har vi kommit in i vardagslivet här i Crawley. Jag har nya rutiner nu när jag har bil (dvs. jag har ett liv på kvällarna också!) och det är dags att börja hitta på saker i veckorna också och trotsa tröttheten. Dagens prova-på för mig i Crawley har varit att gå och simma! Jag åker nämligen förbi den flådiga träningsanläggningen K2 i Crawley, på vägen hem på jobbet. Där finns det bassänger, klättervägg, squash, badminton, gym och aerobic/bodypump/mm. Jag längtade verkligen efter att få simma, komma ner i varv efter en hektisk dag och få lite mjölksyra i kroppen.

Men som sagt, allt är inte helt logiskt i det här landet. Jag kommer in i omklädningsrummen och siktar på damernas. Det fanns inga skyltar, så jag siktade då på dom röda skåpen, kändes ganska feminint. Ganska snabbt insåg jag att det inte var uppdelat i damer och herrar när man skulle byta om, för det kryllade av tjocka män i Speedos både bland dom blåa skåpen och dom röda. Vad man gjorde var att låsa in sig i ett litet bås och byta om där. Sedan tog man alla sina grejer och la dom i ett skåp, rött eller blått… Nyckeln satt på ett jättearmband, som man fick montera fast runt armleden. På andra armleden skulle man fästa ett band, typ ett sånt man får på Liseberg när man köper åkpass.

Nästa utmaning var att leta upp duscharna. Letaletaleta. ”Ursäkta, men var är damernas duschar?” Ehhh?!... Jag blev hänvisad till några fjutt-duschar ungefär i anslutning till bassängerna. Där stod alla Speedo-gubbarna och skrubbade sitt fläsk. Men ingen verkade duscha innan dom hoppade i bassängen (hur fräscht är det liksom???).

Jag simmade hurtigt i en trekvart och lyckades aldrig fatta om det var vänstertrafik som gällde i bassängen också. Sedan ville jag givetvis ta en lång, härlig, avslappnande dusch. I bikini då alltså. Har ni försökt att tvåla in er i bikini nån gång eller?? Men hur kan man rationalisera bort duschrummen i ett jäkla badhus?... Efter duschandet fick man ju stänga in sig i det lilla dragiga smutsbåset igen och torka sig och klä på sig och sedan leta upp uni-sex hårtorkarna. Alltså, jag vet inte, men jag tycker att badhus är ganska mysigt vanligtvis. Man bastar, duschar och blåser håret i en salig blandning av russintanter, tonåringar och tjatter. Men här fick man minsann bikini-duscha sida vid sida med fläskiga gubbar och gapiga ungar, för att sedan stänga in sig i ett kallt litet bås. Herregud vad osmidigt! Fördelarna då? Ja, ja, det var ju underbart att simma och jag fick mig ett gott skratt efteråt när jag tittade på när trehundra tjocka tanter hade vattengympa i bassängen bredvid. Hela havet stormar fick en helt ny innebörd. :-)

Imorgon är det Vi provar på – att gå och klippa sig på en flådig damfrisör! Det blir grejer det, för det är min stora feta mardröm att klippa sig utomlands, I hate it… Håll tummarna för att jag blir nöjd, fortsättning följer.

//Karin

Tilgate Park

Ännu en solig helg i Crawley, faktum är att det alltid är fint väder här. Det är dock ganska kallt, typ 8 grader. Men det fattar inte engelsmännen, eller så skiter dom bara i det, för jag lovar er att det finns inget annat land i världen där folk går klädda i piratbyxor, sandaler, shorts och t-shirt när det är under tiograders-sträcket… Det var dom vita benens revansch denna helgen – för engelsmännen tror att det har blivit sommar! :-)


Igår tog vi nya fin-bilen till den stora parken (Tilgate Park) här i Crawley. Det var lite Slottskogen-känsla att promenera runt där. Där fanns även en slags 4H-gård, ni vet en sån där gård med massa djur som man brukade åka till när man var liten. Det var hur mysigt som helst! Ett myller av hönor, tuppar, kalkoner, getter, kor och grisar, lite otippat faktiskt och himla skoj! Där fanns även en stor damm, kan tänka mig att det är väldigt mysigt på våren/sommaren när allt omkring grönskar. Vi hade en härlig dag i solen och kunde knappt slita oss från dom söta griskultingarna. Sedan åkte vi in till stan och fikade. Cafét visade friidrott på storbilds-TV och precis när vi hade slagit oss ner med varsin latte så ska Susanna Kallur springa häcklopp och vi sitter på första parkett! Gissa om man kände sig lite lätt patriotisk när hon utklassade alla andra och seglade in i mål…


På tal om Sverige så är det först nu som man börjar fatta att det är ganska avlägset med hemma. Det har hänt så mycket här så man har inte hunnit tänka, allt är så himla annorlunda nu. Imorse satt vi och spånade på vad vi skulle handla om vi fick gå in i en svensk mataffär; Lakrits, filmjölk, runda polarbröd alt. hönökaka, blodpudding och prästost, rabblade jag upp (jag saknar alltid bara frukostgrejer utomlands… speciellt brödet.). Arvid var nöjd, han saknade inget sa han (vänta bara tills snuset tar slut… hehe). Vi måste säga att vi trivs väldigt bra, den första tiden har varit hektisk men otroligt rolig och spännande, både på jobbet och privat! Vi börjar lära känna folket som vi jobbar med också. Arvid skall på rally med ett gäng från jobbet nästa helg.

Förra veckan gick helt otroligt snabbt! Det var ganska mycket på jobbet för min del. Nästa vecka skall jag ha stort ansvar för ett av våra projekt, eftersom Matthew är i Japan och en annan gubbe är på semester. Projektet handlar i stort sett om det jag ex-jobbade med och det är jätteroligt (dvs. äntligen är det jag som kan svara på frågorna istället för att ställa dom)! Nu har jag chansen att visa lite vad jag kan, jag hoppas att det går bra. Det är så häftigt att få jobba med det man tycker är så kul! I torsdags firade vi alla-hjärtans-dag för första gången på rätt många år. Det var en toppenkväll! Jag fick massor av blommor och vi hade bokat bord på en indier (såklart!). Som sagt, veckorna flyger fram här i England, vi har redan varit här i fem veckor. Vi kommer att åka hem och hälsa på om några veckor. I maj får vi besök av min familj och i juni kommer Arvids föräldrar. Alla vänner och bekanta där hemma är givetvis alltid väldigt välkomna att flyga Ryan hit! Vi lovar gästrum, Londonbesök och en obligatorisk ”curry” på en äkta engelsk indier. :-)

//Karin & Arvid

Vår nya darling!

Ni vet den där första dagen på året när man tar av sig jackan, för att det var mycket varmare ute än vad man trodde – den dagen var idag! Det har varit helt underbart väder hela helgen, solen har gassat och det luktar vår! Jag vet inte om man vågar hoppas på att den är här för att stanna, men jag njuter för fullt! Arvid däremot fick årets första pollenchock idag och fick hålla sig inne…

Vi har fått tillökning! En fin liten silverpil står nu och glänser ikapp med Laxen bakom vårt hus. Vi köpte den igår, det är en Peugeot 106 Quicksilver edition och jag körde den hem från södra kusten. Jag hade fullt sjå kan jag lova, högerhanden flaxade in i fönstret varje gång jag skulle växla och det var svårt att veta vilken växel man lyckades få i tillslut, när man väl hade hittat växelspaken (med vänstern)… Pappa undrade om vi fått totalt hjärnsläpp som köper en fransk ”skitbil”, men han vet inte vilken pärla det är och vilket kap, ojojoj! :-)

Det där med bilar är egentligen ett lotteri där det gäller att ha tur. Vi, som aldrig haft några problem med finaste Laxen (Volvon), har nu drabbats av jordens otur!!! Inom loppet av två veckor händer följande:

1. Bilen låter som en brummande sportbil (well…) och det visar sig att röret till bakre dämparen har rostat av. Lagalagalaga.
2. Arvid är på väg till jobbet och plötsligt tänder sig varenda varningslampa. Ingen ström från generatorn. Han kör på batteriet hela vägen till jobbet och har sen trubbel att hitta någon som kan hjälpa honom med reservdelar. Fixafixa.
3. Återigen – Arvid på väg till jobbet i fredags. Rätt som det är skymtar han något i ögonvrån, ”det slår gnistor i vägen”. En sekund senare kommer jättestenen Allan farandes rätt in i vindrutan. Smack och så var hela rutan smashad. Dessutom hade stenen studsat i huven en gång och lämnat en fin, lång repa ända ner till plåten. Arvid klarade sig oskadd, men jag kan tänka mig att han blev rätt så skakad… Så fredagens projekt var att byta ruta. Vi har även försökt att fylla repan så att det inte skall börja rosta. Det ser ut som skiten…

Jag hoppas vi har bättre tur med den nya lilla Puggen vi har köpt. Dom kommer bli förvånade på jobbet över att det inte blev en Volvo. Var förresten på After Work med några från jobbet i fredags, i Brighton. Det var jätteskoj! Jag har träffat den enda andra graduate-tjejen nu, hon är väldigt trevlig! I övrigt måste jag säga att jag fick lite åldersnoja. Alltså, de flesta har ju kommit direkt från skolan till företaget utan någon som helst erfarenhet. Och där sitter dom med sina finslipsar och tror att dom är oumbärliga, medan dom pratat skit om sina kollegor (ursäkta, men det gör mig kräkfärdig). Så jag, som är bland de äldre (!) gaddade ihop mig med dom andra erfarna ”gamlingarna”, haha. Det blev ett riktigt gott litet gäng med 25-29-åringar! Synd bara att jag var tvungen att ta sista tåget tillbaka till Crawley. Hoppas det blir fler tillfällen snart, för det var verkligen härliga människor!

Nu står jag och pollen-Arvid i valet och kvalet att: åka och spela squash (japp, det är sånt man gör i det här landet!) eller försöka smälta maten (köttbullar från Ikea och potatis). Fortsättning följer…

//Karin & Arvid

Fotbollsfeber

Jag sitter bänkad framför vår begagnade tjock-TV och kollar in matchen mellan England och Schweiz. Jag hoppas innerligt att britterna åker på stordäng. :-) Det har varit fotbollssnack i tidningarna hela dagen och stjärnan är givetvis stenansiktet Fabio Capello. Han har tagit fotbollen back to basic, så nu skall spelarna lära sig ett och annat om att komma i tid och visa respekt. Dessutom pratar han bara italienska i media, han har en liten italienarpolare med sig som sitter bredvid och översätter. (Jag funderar på att plagiera det konceptet i min vardag faktiskt.) Nej, det är bara att inse att engelsk fotboll inte håller måttet på internationell nivå, samt att Rooney ser om möjligt ännu värre ut med skägg. (Dessutom har Sverige två minuter på sig att peta in ett mål, så jag kan känna mig stolt imorgon...)

Fotboll rör ju som bekant vid mitt stora sporthjärta. Hade en fotbollsdiskussion med en av graduatsen på lunchen igår och efter att vi rett ut vilket lag vi höll på (you said what – beeei-käääj hjeeecken?) så börjar vi name-droppa lite lättsamt sådär. Och i nämnda ordning rabblar han upp följande svenska fotbollshjältar – Kim Källström, Marcus Allbäck och Olof Mellberg (som enligt honom blivit vald till Sveriges sexigaste man av svenskarna - ?). Sen nämner han Zlatan lite i förbifarten… Och nej, jag glömde inte att stolt berätta att Kim är från storklubben BK Häcken, hehe. Fotboll är ett känsligt ämne här i England nu, det är ju som bekant en liten turnering i Europa i sommar som engelsmännen inte kvalificerade sig till och det är en öm tå. :-)

Annars har det inte hänt så mycket sen sist. Vi var extremt nära att köpa en bil till igår, men det sket sig. Så jag köpte ett nytt svindyrt veckokort för tåget istället. Vi ligger lågt på bilfronten ett tag verkar det som. På tal om bilar så har det påpekats att kommissarie Barnaby - inte - kör en Jaguar, utan en Rover. En Rover 75 närmare bestämt. Den är rätt het och skapligt gubbig faktiskt, kanske slår till på en sån när jag tröttnat på både Laxen och på tågen?
Ha det bra!
//Karin

The Swedish turnips

Denna helgen hade vi inga planer alls, mer än att ta det väldigt lugnt. Det har blivit lite väl mycket somna-på-soffan och snooza-så-vi-väcker-grannarna denna veckan... Tror det är för att man börjar slappna av nu och då kommer tröttheten. Det är många nya intryck och allt är inte alltid helt smidigt i detta landet. Nu har vi dock fixat allt som behövs, så nu är vi invandrare på riktigt! :-)

Staden där jag jobbar är så typiskt engelsk som man bara kan tänka sig! Det är så att man förväntar sig att kommissarie Barnaby från Morden i Midsummer skall komma körandes i sin Jaguar och då hade jag inte blivit det minsta förvånad. Det är väldigt mysigt och idylliskt där nere vid kusten! Crawley, staden där vi bor, är också trevligt och vi börjar hitta i området. Massa roliga affärer och jag vet exakt vart jag kommer att spendera merparten av min lön varje månad… i en fantastisk klädaffär, som jag glatt traskade ut från 50 pund fattigare idag! :-) Än har vi inte gett oss in till London, måste spara lite energi till det, men vi ser verkligen fram emot det! Imorgon skall vi nog cykla till en stor nationalpark här i närheten. Laxen (volvo-skrället) får vila sig lite, den låter som en riktig sportvagn numera för den bakre dämparen gick sönder förra veckan… Jag har även hittat det lokala fotbollslaget här i vårt område! Deras hemmaplan ligger 200 meter från oss och den stolta arenan tar minst 30 åskådare! Laget heter Three Bridges FC och ser ut såhär (BK Häcken, någon?) haha!...

På jobbfronten går det bra tycker jag, även om allt fortfarande är nytt. Arvid har kommit in i sin roll på jobbet och det funkar, även om det är lite Mission Impossible över att jobba på hans företag. (Han berättar inte så jättemycket, men han är noga med skoputsen och skjortstrykandet numera, så jag gissar att han är viktig på sitt jobb.) Det rullar på bra för mig också, jag lämnade in min första rapport i fredags, skapligt nöjd. Dessutom har jag fått klartecken att jag får åka på en inte-så-gratis-3-dagars kurs i Tyskland i vår! Fick även årets julklapp av min chef denna veckan – nämligen oumbärliga lexikonet WordFinder. Licensen kostade en förmögenhet, för jag är väl den enda användaren av det, men jag lyckades övertala honom att det var väldigt nödvändigt. Han såg lite lätt ansträngd ut och tyckte att det räckte med dyra grejer för min del på ett tag nu… :-) Jag har fått en bunt med visitkort! Nöjd och stolt gav jag ett till min kollega MK och han började liksom skrapa på det – ??.. Jo, menade han, det är nåt ”smudge” ovanför A:et i Akerman… Ni fattar. "No, it’s not smudge, it’s a prick." (Nej, okej, så sa jag inte, men där ser ni hur konstigt det skulle kunna bli om man inte tänker sig för med engelskan!… :-)

Dom andra graduate-killarna på företaget har börjat fatta att jag jobbar där nu och att jag inte är en kemist/sekreterare/utomjording. Men vissa är fortfarande fantastiskt blyga och några verkar tro att jag bara är intresserad av nagellack och Westlife. I fredags frågade dom dock om jag ville gå med till pubben för lunch (typ en minut innan dom gick, så jag missade dom, men det var ju ändå ett litet framsteg tycker jag!…) Istället lunchade jag med en tjej som visade sig vara helt galen i musik (!) och jag ser en lovande konsertkompis i henne! :-) Det här är ett helt fantastisk land när det kommer till musik!! Ni anar inte vad jag frossar i Kate Nash, Kaiser Chiefs, Babyshambles och The Streets, för att bara nämna några! Min senaste brittiska darling heter Jack Peñate och han är bara allt man kan önska sig. (Givetvis, med min fenomenala otur, så är alla hans spelningar under våren utsålda i hela England...) Jag lägger upp låten Second, Minute or Hour

Ha det bra!
//Karin