Veckan som gick

Ja, då var man tillbaka i England igen, efter en härlig vecka hemma i Göteborg. Så nu måste jag blogga jättelångt och lägga upp massa fina bilder, eftersom jag inte har något bättre för mig. Det kändes som att det var riktigt längesen som jag var hemma faktiskt, men när jag tänker efter är det inte så konstigt. Vi var ju bara hemma en snabbis efter femveckors-Asien-resan, för att packa, stressa och ge oss av igen till England, där vi varit sen mitten av januari. Inte konstigt att det kändes avlägset med hemma då.

Jag kom till Gbg förra lördagen och var bjuden på fest på kvällen. Det var riktigt kul att träffa lite vänner från förr!! Resten av veckan var lite lugnare. Det var ju jättehärligt väder, kallt, snö, klarblå himmel och strålande sol, så jag passade på att promenera en hel del vid havet. Det är så vackert, längtar till sommaren! Jag och mamma åkte till Ullared en sväng och shopaholicade oss litegrann.

Det viktigaste som hände under hemma-veckan var ju såklart att det kom en liten bebis och visst blev det en Neo! Det kändes som att bli moster, i den bemärkelsen jag nu kan bli det… helt underbart iaf! :-) Det var så skönt att höra att allt hade gått bra och att han var fin och frisk och med en liten grop i hakan som sin mamma. Snacka om förändring… ja, gud jag är så känslig ibland, men det här kändes väldigt, väldigt stort.

Så firade vi påsken och mammas födelsedag och hälsade på mormor och morfar. Jag åkte hem till Ingrid en sväng med nybakad morotskaka och skvallrade lite och vi peppade och beklagade och jag försökte såklart övertala henne att flytta hit. Ja, kanske inte just till Crawley, men hit till England.

I söndags åkte jag tillbaka, själv, eftersom Arvid skulle ha nåt möte i Göteborg i veckan och kommer inte hem förräns om en evighet. Och det var mycket ”nnnnååååååhhhh, schååååååå, nnnaaaaa, mmmmhhhh” när jag skulle åka, precis som att jag skulle visas ut ur landet på nåt vis. Men det var ganska skönt att komma hem, om det bara inte hade varit för att jag var helt själv just nu. Jag måste ta tag i det här nu och lära känna lite folk här i närheten. Jag saknar mina vänner väldigt. Gillar inte riktigt känslan av att vara här nu helt ensam och ingen skulle märka om jag försvann, skitläskigt. Nej, jag har aldrig varit bra på det där med att vara ensam, jag skaffar katt i dom lägena...

Hemresan började ju inte direkt bra. På Säve fick jag snällt packa upp hela handbagaget på bandet – BH, trosor, vit tröja, smögensås, ballerinakakor, pocket och prylar. "Nej, jag har inget metalliskt?!" Så la dom allt i en korg och körde det på bandet IGEN. Förihelvetesskit tänker man då. Sen fick jag packa ner allt igen för dom hittade varken sprängmedel, machete eller tårgas, inget alls. Och det blev bara värre när jag kom till Stanstedt, för min resväska var puts väck. Där stod jag som ett fån vid bandet, helt själv, och tittade på dom ynka resväskorna som fortfarande snurrade runt på bagagebandet. Två röda i olika storlekar, en svart bag och en liten grå kabinväska. Runt, runt. När jag hade sett dom röda för tionde gången gav jag upp. Insåg att någon kanske hade förväxlat min med den lilla gråa? Hur det nu kan vara möjligt, för min är silvrig, dubbelt så stor och minst tre gånger så tung (fullproppade med prylar, kaviar och kläder)? Panik. Den lilla gråa var fjäderlätt, jag tog den under armen. ”I think someone took my bag, it is similar…” Och someone är säkert halvvägs till London nu, med min jävla kaviar i släptåg… Men turligt nog var hon inte det, den feta tanten i rullstol alltså, som hade tagit min väska av misstag, så jag fick tillbaka den efter mycket om och men. Men sånna grejer är NOT okej!!!

Jahaja, så var det engineer work på tågen, så mitt tåg gick inte hela vägen till ändstationen. Fick ta tunnelbanan genom hela London och sedan äntligen tåget hem till Crawley. Fiskade med mig en dönerkebab på vägen hem och däckade på soffan. JA, det ÄR SYND om mig i dom lägena... Igår gjorde jag inte många knop, rätt skönt. Åt en stärkande svensk frukost, polarbröd och kaviar, och åkte sen till Tesco för att fylla upp kylen igen. Dammsög heltäckningsmattorna. Åt en curry. Problemet är att det inte finns så mycket här i Crawley. Jag tänkte börja i en scrapbook-klubb, men den ligger halvvägs till London. Jag har försökt att hitta en fotbollsklubb, men fotboll är för män i det här landet. Volleyboll kanske? Äh, vad som helst egentligen, men det måste vara här i Crawley. Gitarrkurs? Knyppling? Jag anstränger mig, men det är som att jag har glömt hur man gör. Har ni några tips kanske? Vi trivs ju så himla bra med allt annat, så jag vill ju få det att funka här i Crawley också. Tååålamod, jaja... ;-)

Idag var jag tillbaka på jobbet. Det var en lugn dag och jag fick jättemycket gjort. Skönt med lite arbetsro. Var så hurtig så jag power-walkade mig svettig på lunchen. Kände mig skitduktig, tills jag träffade på det där lilla gänget som ger sig ut och springer på lunchen… tack, men nej tack, det gör jag bara inte. Hålla på och duscha och sminka om sig på jobbet, det orkar jag inte med, hur socialt det än är. :-) Konstigt nog har flytten hit haft en hälsosam inverkan på mig. Kanske är det den hysteriska rädslan för att bli tjock av all engelsk skräpmat, som gett motsatt resultat? I kombination med att jag rör mer på mig. Nästa vecka skall jag börja dansa har jag tänkt, inget seriöst utan mer ett träningspass med dans istället för gamla vanliga gympan.

Nu skall jag snart sova och drömma om min osynliga sambo och alla nya vänner jag skall skaffa mig i denna metropol till storstad, Crawley. Eller kanske ett marsvin åtminstone? Till dess är det jag och Benjamin (Björn Gustafsson, se klippet nedan) och jag skrattade alla femton gångerna jag kollade på detta!! ”Full fart!” Påminner mig om Chalmers på nåt himla vis och då kan man ju inte bli annat än varm om hjärtat, haha…

Semestern i sikte

Idag flög Arvid till Sverige och jag är ensam hemma. Arvid skall åka skidor i Norge med sina fd. jobbarkompisar i slutet av veckan. Dom är typ 40 personer som skall dela stuga och det kommer att bli ganska blött har det ryktats. I helgen möter han upp mig på "Pensionat Björlanda". Då blir det kalas, jag förväntar mig en redig komma-hem-fest med mycket kaviar, blodpudding och polarbröd! Hoppas på lite fint väder också, kan ni fixa det eller? Det blåser satan storm här kan man säga, höll på att blåsa av vägen imorse...

Jag fixat och donat litegrann inför hemresan. Har handlat lite fina kläder till mig, lite engelska påskägg till familjen, presenter till födelsedagsbarnen och två uppsättningar babykläder till Neo (jaja, vet ju inte om det blir en hon eller han än... Det är så himla spännande!!!). Det finns en hobbyaffär här i Crawley, tre gånger så stor som Hobbex typ. Där har dom allt man kan önska sig inom scrapbooking och cardmaking. Så himla kul!! Så nu har jag handlat massa roliga prylar som jag skall pyssla med när jag framkallat alla bilder från Asien-resan. Jag ”unnade” mig ganska mycket under kvällens shoppingrunda, kände mig väldigt generös faktiskt. När jag kom hem och öppnade posten såg jag att vi fått en räkning (council tax) på 1276 pund (!!!). Efter att jag svimmat litegrann och kravlat mig upp från ryggläget, så insåg/antog jag att man får dela upp betalningarna månadsvis. Himla hyvens… Men faktum kavrstår – 1276 pund skall betalas i council tax, som går till skolor, underhåll, renhållning och polisen i Crawley. Skapligt dyr sophämtning skulle jag säga!...

Imorgon skall jag punga ut med ännu mera pengar, för då skall bromsarna på Puggen bytas. Det blir nog inte så blodigt ändå, för jag får lite hjälp med det… Okej, så här är det. Jag håller ganska hårt på mina principer om jämställdhet (som ni kanske vet). Det har varit ganska tufft, för min arbetsplats är enormt mansdominerad och inrutad på så vis och en av mina närmsta kollegor är en äkta chauvinist-apa... Det är jävligt ocharmigt och lite av en kulturkrock faktiskt. Vi har väl haft våra diskussioner, om man säger så, men det håller inte att ödsla sin energi på en sån tönt. Så jag har ändrat taktik (utan att för den delen ändra inställning), och det har ju sina fördelar. Imorgon skall han byta mina bromsar. ;-)




Here I come...
//Karin

Lovely London!

Denna helgen hade vi finbesök från Sverige, i form av en väldigt förkyld Mange. Det var väldigt trevligt! Han kom i fredags och vi gick ut och käkade en traditionell pubmiddag här i Crawley. Igår (lördag) åkte vi till London. Vi började med att dumpa Manges bagage hos Linkan (som inte var hemma) i Paddington. Därifrån promenerade vi ner mot shoppingstråket på Oxford Street. På vägen dit snubblar vi i princip över den svenska affären, som jag och Arvid var på jakt efter förra helgen! Det var sann lycka, även om ni kanske tycker att det var lamt att längta efter svenska grejer... jag köpte djungelvrål och det var ljuvligt! Stod även och dreglade över blodpuddingen, men jag får väl vänta tills vi kommer hem i påsk.

Väl nere på Oxford Street, med alla dess fantastiska affärer, så bestämde vi oss för Selfridges, som är ungefär som NK. Arvid följde motvilligt med in. :-) Det var riktigt roligt att strosa runt bland Hugo Boss, Gucci och Rolex. Jag köpte födelsedagspresent till lilla mamsen (nej, inte inne på gucci-avdelningen...) och var himla nöjd! Sedan gick vi och käkade pasta, för att sen dra oss bort mot Chinatown via Piccadilly Circus.



Chinatown var helt galet! Det var väldigt chinese om inte annat... Sprängda ankor hängde i varenda skylfönster på restauranger med självaktning. Vi ångrade lite att vi redan ätit. :-) Mange köpte mystiska kinesiska läkemedel för en halv förmögenhet, så nu kommer han aldrig mer att vara sjuk. Vi sa hejdå till honom i slutet av chinatown, för han skulle möta upp med Linkan sent på kvällen. Själva strosade jag och Arvid genom Soho, för att sedan ta tunnelbanan tillbaka till Victoria, där tåget tillbaka till Crawley väntade. Idag är det sköna söndag och vi slappar. Nästa vecka skall Arvid åka skidor i Norge. Jag sticker till Göteborg i slutet av veckan och möter upp med nära och kära och utgång i Gbg har lovats! (Till alla därhemma: det går fortfarande inte att ringa till oss, men skicka ett sms till någon av oss så ringer vi upp er...)
Jag köpte en skiva i London med denna underbara brittiska artist (Duffy, denna kommer ni att älska!), så nu skall den spelas i Puggen hela veckan!
//Ha det bra!

London

Vi tog tåget till London i lördags! Hur skumt som helst att hoppa på ett tåg och 40 minuter senare är man i London, Europas största stad! Det var verkligen overkligt… och helt fantastiskt! Vi började med att traska bort till Buckingham Palace och tog sedan en sväng till Hyde Park. Sedan skulle vi försöka hitta till den där svenska affären som ligger vid svenska kyrkan och eftersom vi varken hade karta eller adresser så slutade det med ett mindre psykbryt från min inte så tålmodiga sida... Det avhjälptes med lunch på Subway. Efter att ha läst lite i den fantastiska guideboken, som jag fick i julklapp av Ingrid, så bestämde vi oss för att åka till marknaden på Portobello Road i Notting Hill. Det gjorde vi rätt i, för vädret var strålande och humöret på väg tillbaka! :-) Marknaden var verkligen häftig och annorlunda, men allra roligast var nog dom friterade våffelsmet-stavarna med chokladsås och socker och dom var inte onyttiga alls… Vi avslutade dagen med restaurangbesök och sedan var det dags att bege sig tillbaka till Crawley igen. Det är lite överväldigande att åka till London, speciellt när man vet att man kan göra det nästa helg igen om man vill och att det inte går att tröttna!

På söndagen köpte vi en Lonely Planet över Storbritannien och sedan gick vi till The Harvester och käkade hamburgertallrik, som inte var i närheten av kriss-kross potatisen på Whoopsi… Det var jättemysigt, men jäklar vad vi saknade Dubbel-A och Whoopsi Daisy, med husets röda och hederliga gamla alikor som ger varann en redig smäll på käften i baren. Ja, jag börjar nog få lite hemlängtan så det är väl tur att vi drar hem i påsk.

Imorgon skall Arvid åka till Köln, jättetidigt skall han gå upp minsann… Jag hoppas han kommer tillbaka igen, han är så head-huntad nuförtiden så man vet ju aldrig. Det gick jättebra för mig i fredags förresten. Projektet jag presenterade var väldigt likt det jag ex-jobbade med – har man tur då eller?? Det är ju typ det enda jag kan något om egentligen, men det visste ju inte dom. :-) Jag kände mig väldigt business, med kostym och högklackat. På tal om de där med klädkoder… jag var och käkade pub-lunch med några av tjejerna förra veckan och jag hade mina nya, svinsnygga jeans på mig. ”Åhh, får du ha jeans på jobbet!... Vad orättvist!...” Eh?!... Får? Min chef går ofta i jeans, så varför skulle inte det vara okej? Då sa dom att det är nog okej bara för att jag jobbar på labbet (för där är jag ju så ofta, typ aldrig…) och jag bara nickade och höll med, jaaaa det är nog därför, mmmhm. Herregud liksom…

Godnatt allihopa,
//Karin