Semestern i sikte

Idag flög Arvid till Sverige och jag är ensam hemma. Arvid skall åka skidor i Norge med sina fd. jobbarkompisar i slutet av veckan. Dom är typ 40 personer som skall dela stuga och det kommer att bli ganska blött har det ryktats. I helgen möter han upp mig på "Pensionat Björlanda". Då blir det kalas, jag förväntar mig en redig komma-hem-fest med mycket kaviar, blodpudding och polarbröd! Hoppas på lite fint väder också, kan ni fixa det eller? Det blåser satan storm här kan man säga, höll på att blåsa av vägen imorse...

Jag fixat och donat litegrann inför hemresan. Har handlat lite fina kläder till mig, lite engelska påskägg till familjen, presenter till födelsedagsbarnen och två uppsättningar babykläder till Neo (jaja, vet ju inte om det blir en hon eller han än... Det är så himla spännande!!!). Det finns en hobbyaffär här i Crawley, tre gånger så stor som Hobbex typ. Där har dom allt man kan önska sig inom scrapbooking och cardmaking. Så himla kul!! Så nu har jag handlat massa roliga prylar som jag skall pyssla med när jag framkallat alla bilder från Asien-resan. Jag ”unnade” mig ganska mycket under kvällens shoppingrunda, kände mig väldigt generös faktiskt. När jag kom hem och öppnade posten såg jag att vi fått en räkning (council tax) på 1276 pund (!!!). Efter att jag svimmat litegrann och kravlat mig upp från ryggläget, så insåg/antog jag att man får dela upp betalningarna månadsvis. Himla hyvens… Men faktum kavrstår – 1276 pund skall betalas i council tax, som går till skolor, underhåll, renhållning och polisen i Crawley. Skapligt dyr sophämtning skulle jag säga!...

Imorgon skall jag punga ut med ännu mera pengar, för då skall bromsarna på Puggen bytas. Det blir nog inte så blodigt ändå, för jag får lite hjälp med det… Okej, så här är det. Jag håller ganska hårt på mina principer om jämställdhet (som ni kanske vet). Det har varit ganska tufft, för min arbetsplats är enormt mansdominerad och inrutad på så vis och en av mina närmsta kollegor är en äkta chauvinist-apa... Det är jävligt ocharmigt och lite av en kulturkrock faktiskt. Vi har väl haft våra diskussioner, om man säger så, men det håller inte att ödsla sin energi på en sån tönt. Så jag har ändrat taktik (utan att för den delen ändra inställning), och det har ju sina fördelar. Imorgon skall han byta mina bromsar. ;-)




Here I come...
//Karin