Mot ljusare tider

Får köra en liten uppdatering så ni inte glömmer av oss. Idag har vi bestämt att inte göra någonting, absolut ingenting. Så det första Arvid gör är att ta fram dammsugaren och starta både tvättmaskin och diskmaskin. Sedan får jag bassning för att jag inte gör någonting. Män, hur tänker dom egentligen?..

Det har varit fullt upp denna veckan. Arvid har haft fyra f.d kollegor från Sverige på besök: JC, Peter, Raul och Enstrut. Det var roligt, men oväntat. När jag kom hem från pizza-kvällen med laget i torsdags var det fullt hus! På fredagen åkte jag och jobbade, medans gänget (inklusive Arvid som tagit ledigt) åkte till London och gick på Science Museum. Det är förmodligen första gången Arvid har gått på museum och fullkomligt älskat det! Vi möttes upp allihopa på kvällen för att gå på vår lokala indier - en mycket viktig del av den engelska kulturen! JC vet dock redan en hel del om hur det är att leva här, eftersom han har bott här i ett par år. Han flyttade hem till Sverige ungefär i samma veva som vi flyttade hit och var till stor hjälp när vi var nyinflyttade, vi ärvde mycket av hans grejer.


Det var intressant att höra hur JC upplever sin hemflytt - om den svenska janten och om ankdammen, som inte är världens mittpunkt, hur gärna man än vill tro att allt kretsar kring Abba, Ikea och Volvo. Det var läskigt att se Sverige utifrån, kanske genom ett par sånna där stora glasögon, som tycks ha blivit så moderna i Sverige. Pretentiöst är var det är, både glasögonen och den inbillade bilden av Sverige. Och ändå ska man inte tro att man är något? Jag får inte det att gå ihop, vi kan tro att vi är något som svenskkollektiv, men inte på en individuell basis? Jag får fundera på det ett tag, men det var inte för intet som man blev nervös för anpassningen inför en framtida hemflytt.

Hur som helst. Arvid och gänget åkte till Bristol igår för att gå på båtmuseum. Jag åkte till London och träffade fina Paniz. Vi gick på Tate Modern och åt på flott restaurang, väldigt kulturellt indeed. Sedan åkte vi till West Kensington för att kolla på Danmark-Sverige tillsammans med Jonas, Lydia, Rickard och MASSA svenskar (med stora glasögon). En och annan smutsig dansk var det med. Det var ju ett jävla antiklimax får man säga, men trevligt att möta upp med svenskgänget. Jonas fyller år nästa helg, så då blir det en sväng till London igen, skoj!

Och idag ska vi inte göra någonting, som sagt. Kanske kan få lite ordning på alla tankar och funderingar. Jag skulle egentligen ha åkt till Sverige denna helgen, men det fick bli inställt. Men nu är det som det är och nästa vecka kommer äntligen att ge svar på många frågor. Det är höst och mörkt, men jag tror att en ljusning är att vänta.