Ända in i kalket...

Snabb uppdatering så här mitt i veckan. Rastlösheten river så jag blir galen, orkaorka och få ett bryt! Bara torsdag och fredag kvar nu och sen åker vi hem på lördag! Jag känner bara att jag inte vill mera nu. Alla deadlines är avklarade, rapporterna är skickade och jag har mitt motorprojekt under största möjliga kontroll. Och jag bara - KAN MAN FÅ ÅKA HEM NU NÅN HIMLA GÅNG ELLER???

Idag åt vi jullunch på jobbet, äkta engelsk traditional. Det var ungefär vad man kan förvänta sig. Man äter inte med ögat hör om man säger så, fast det smakade gott. Men julpuddingen-a'la-döda-flugor, hjälp mig, men har jag någonsin smakat något så vedervärdigt?!?! På fredag är det julfest med mitt företag, men det vet nu väl redan vid det här laget så som jag tjatar om det. Det ska bli så trevligt! Det kommer att sätta punkt för England för det här året. Rödvin och dans och höga klackar kommer vara det sista jag minns från UK 2008. Och Ryan Air på lördag givetvis, som kommer att vara försenat i vanlig ordning. Men vad gör väl det, bara jag får komma hem till isvindar, julskinka, plaststjärnor och en riktig jädra gran som skall pyntas med nåt krimskrams.

Ge oss styrka att orka två dagar till. Morgonmöte med japanerna imorgon och tiotusen frågor om Matlab. Minst. Än är det inte över. Och Arvid, den stackaren, har spenderat 10 timmar i bilköer denna veckan. 10 TIMMAR!!! Det är lika mycket som en god natts sömn eller tio netballmatcher. Och när han kom innaför dörren idag är det första han hör:
"Faaan nu bytte jag till ett par för stora tantbyxor istället gaaaaaarhrhrhrhr!!!"
(Fulklappen till mormor, numera åtta storlekar för stora...)

Arvid bara väste fram att om jag så mycket som nämner tantbyxorna igen så... Bevare oss väl för att vi inte stryper varandra. Bara två hysteriska dagar till.

/Karin - som tycker det är roligt att alla från norröver har hittat hit! :-)

Lily Allen's nya fina The Fear: