Karin får ett psykbryt

Ny måndag och fortfarande januari, evighetsmånaden. Denna dagen kommer inte att bli ihågkommen som en av de bästa. Det går fortfarande motigt i mitt projekt och det är så frustrerande att inte kunna påverka det. Efter all planering och tid jag lagt ner på detta projektet så har det blivit lite av min baby och det är så tråkigt att vi skall ha tekniska problem... Ni vet, jag och mina krav och allt det där. Men, men, det skall nog lösa sig så småningom.

Idag hade jag ett möte inbokat med universitetet i Brighton. Dom skall göra lite analyser för mig. Jag är inte utrustad med världens bästa lokalsinne så för säkerhets skull lånade jag en GPS på jobbet innan jag gav mig iväg. Trots att min chef försökte förklara vägen för mig och att det var "sooo easy to find!!". Nej, nej, tänkte jag - jag känner mig själv för väl för att VETA att det aldrig är so easy att hitta i Brighton.

När jag sätter mig i bilen och skall åka iväg, slår jag på GPS:en för att inse att den är inställd på POLSKA!!! (alternativt nåt annat mysko öststatsspråk) WTF?!?!?! Och det var helt omöjligt att ändra tillbaka till Engelska! Min polska är väldigt dålig, så jag kunde inte ens knappa in en adress! Vansinnigt irriterande! Jag började bli sen så jag tänkte att äh, jag hittar nog, jag har ju varit i dom krokarna och spelat netball. Hur svårt kan det vara?

Vill ni veta exakt hur svårt det var?

30 minuter senare har jag varit i Lewes och vänt, snurrat upp och ner på motorvägen - norrut/söderut/norrut/söderut... - och fått min berömda jag-har-kört-vilse-i-England-panikattack. Min chef försöker guida mig per telefon och jag darrade ordentligt på rösten när jag ÄNTLIGEN var framme, nästan 30 minuter försenad. Jag spenderar ytterligare 10 minuter med att försöka hitta parkering, ger upp och parkerar på en plats reserverad för skolans rektor... Som tur var så tog dom snälla universitetsmänniskorna emot mig och bjöd mig tillochmed på kaffe. (För en gångs skull var det ju faktiskt jag som var kunden.) Men fatta att jag skämdes!!! Fy vilken mardrömsupplevelse, det finns inget som för mig att flippa ut så som att köra vilse i detta jädra landet... Jag hade dock en trevlig eftermiddag på universitetet och träffade massa svenskar. Brighton verkar vara populärt bland oss nordbor.

Och den som hade lånat GPS:en innan mig och lämnat tillbaka den inställd på FEL språk - vänta bara... imorgon skall jag ta ett snack med dig!!! 40 minuter försenad, stressbryt och knallröda öron skall stå dig dyrt!

Helgen som gick var lugn och skön. I lördags var vi som sagt vid kusten och besökte BS, dansken och deras tvillingar. Det var väldigt mysigt! Jag hade bakat kladdkaka och dom bjöd på mat. Vi skall träffas regelbundet trots att hon slutat på vårt företag nu, hon var ju en av konsulterna. Jag kommer att sakna henne på jobbet. Vi brukade prata mycket om kulturskillnader, jämställdhet och företagsklimat och det var så skönt att få prata av sig på svenska emellanåt. Jag ser fram emot att fika med henne i Brighton i vår.





Hej sålänge,
/Kramar

Veckan som gick

Jag som hade så mycket att berätta idag, men det överskuggas av en skitdag. Jag skall inte gå in på det allt för mycket eftersom jag hade tänkt att inte svära så jävla mycket på bloggen och denna måndagen går inte alls i den linjen. MK åkte till Japan idag och lämnade mig i sticket IGEN - mitt i uppstarten av the Project From Hell part II!!! Aaarraraahahagghhggg!!! Ooohh vad jag skall ge igen i sommar - tre veckors semester IN YOUR FACE!...

Nog om det. Förra veckan var en rätt trevlig vecka. Vi spelade match på tisdagen och jag gjorde min bästa match so far i "karriären". Det var väldigt kallt kan jag lova, kan inte fatta att vi spelar utomhus! Men jag läste nånstans att man blir smal av kyla så med väder som detta kommer jag att bli som ett litet streck. Vi tränade i torsdags (tack och lov är det inomhus iaf!) och öppnade starkt med ett nytt konditionstest a´la Coopers test och jag förbättrade mitt tidigare resultat med 2 starka längder! Arvid har också siktet inställt på bättre kondis, för han sticker ut och joggar titt som tätt. Rediga hälsofreak vi har blivit! Jag har ny netball match imorgon och Arvid kanske kommer ner och hejar på, det skulle vara roligt!

I lördags åkte vi till London. Jag kan fortfarande - efter 1 år i England - inte smälta hur coolt det är att vi hoppar på tåget och 40 minuter senare är vi mitt i London!!! Vi åkte dock var för sig denna gången och hade bara sällskap på tåget hem. Arvid skulle dra en pubbrepa med några svenska kollegor och jag skulle hälsa på Paniz. Hon och jag träffades vid Camden Town för att gå på marknaden. Det var helt ENORMT! Jag kunde aldrig tro att det skulle vara så stort och så mycket coola saker att se på! Vintage, prylar, tavlor, skor och en otrolig matmarknad med mat från hela världen. Jag var riktigt imponerad! Efter det åkte vi hem till Paniz, norr om Camden, och hade en riktig tjejkväll med mat, vin och godis. Gud vad jag har saknat en sån enkel sak här i England! Fina Paniz, vi har inte setts på så många år. Hon pratar så roligt, efter nästan 9 år utomlands. Vartannat ord är på Engelska och hon kommer verkligen inte på vissa ord, haha! Hon skärpte dock till sig när jag sa att hon pratar som Viktoria Silverstedt. ;-) Vi hade en jättemysig kväll tillsammans! Arvid verkade också haft trevligt, han var inte tyst i en sekund på tåget hem efter ett antal pintar...
























Igår tog jag och Arvid en långpromenad i det fina vädret. Vi gick ända till Next och jag hade verkligen laddat upp mitt bästa shoppinghumör! Men jag gick hem tomhänt!?... Jag fattar liksom inte, jag verkar ha tappat stinget totalt. Och nej, jag oroar mig inte för credit crunch eller så, jag är bara helt hämmad! Otäckt verkligen... Å andra sidan kanske man borde tänka sig för nu. I månadsskiftet kommer jag att förlora VÄLDIGT många kollegor. ALLA våra konsulter kommer att få sparken, även sånna som jobbat här i över tio år! Jag kan bara vara glad att jag inte är konsult... Det är tuffa tider nu. Tyvärr så kommer även min goda vän BS att vara en av dom som slutar. :-( Det gör mig så ledsen! Jag kommer att sakna våra fredagsluncher och att få prata svenska. Att ha någon i samma situation. Nej fy vad tomt det kommer att bli!... Hon och hennes man (dansken) har bjudit hem oss till deras hus nästa helg, det skall bli trevligt.

Ha det bra all därhemma, vi tänker på er och saknar er.
/puss

1-årsdagen

Ännu en måndag, dock inga minusgrader utan regn och snålblåst. Vet inte vad som är bäst? Januaritristessen tickar på och det var en TUNG första vecka utan en röd dag i sikte! Helgen bjöd dock på avkoppling och ganska fint väder. Vi gick en långpromenad i lördags och jag frös som en hund. På kvällen gick vi på bio, jag älskar bio! Vi såg vampyrfilmen Twilight och de mest markerade kindbenen detta århundradet. Mycket bra film!

Igår åt vi söndagsmiddag på en ny, supermysig pub. Vi lever och lär som äkta engelsmän nu! ;-) Jag, som aldrig varit en pubbtyp, har verkligen anammat pubbkulturen mer och mer. Det är en mysig mötesplats, som inte nödvändigtvis måste innebära en källarkall (läs: fisljummen) mörk öl med för lite kolsyra. Atmosfären, jag gillar den mer och mer. Igår fick jag en present av min underbara fästman. Ett presentkort på NEXT, en av dom bästa affärerna här i England! Bara sådär! Väldigt snällt!

Igår premiärbakade jag dessutom från min nya kokbok "A piece of cake" med Leila-bakar-Leila, som jag fick av min snälla bror i julklapp. Det blev citromuffins med klet, för att fira att jag jobbat ett helt år på Företaget denna veckan! Mina kollegor blev helt till sig, tokmölade och slogs om smulorna. Jag tror inte ens dom fattade att jag bakade för att fira min 1-årsdag. Mellan tuggorna diskuterade vi våra initialer, alla på Företaget får personliga initialer på intranätet. Jag är till exempel KA2, det är liksom mitt ID.

Min Chef: Tråkigt att du heter KA2. Har du inget andranamn, så du kan ha tre bokstäver istället?
Jag: Elisabet
Min Chef: Det blir ju K-E-A...
CJ: Och sätt ett I framför och det blir IKEA!!!! HAHAHAHAHAHAHA!!!

Sedan dog nästan mina kollegor i skrattattack och citronmuffins sprutade ur mungiporna. Min chef funderade på om man inte kunde lägga in en etta åtminstone, så det skulle bli 1KEA. Kul, jätteroligt...

Imorgon är det netball-match. Det blir faktiskt den första matchen för året, eftersom det blev inställt förra veckan pga is (!!). Vi hade köttarträning förra veckan, 2.5 timmar med styrketräning och matcher. Fint, jag är laddad. Hoppas vädret inte är allt för kasst bara, det är verkligen en värdelös idé att spela alla matcher utomhus!

Nästa inlägg får vi väl göra en liten resumé av året som gått. Obegripligt att det gått ett helt år! Jag kan fortfarande minnas känslan av hur nytt allting var i början. Ha det bra där hemma, Arvid hälsar. /puss puss

Tillbaka i England

Tillbaka i England efter två i princip snöfria veckor i Sverige. Det första vi möts av är -8­­ grader och snö! Gissa om man blev förvånad imorse när hela parkeringen var täckt med snö, Puggen såg ut som en stor snöboll och man bara yes sommardäcken here we come!! :-S Men det gick bra, det gick bra och Puggen den startade som en pigg liten pärla.

Hela dagen idag har kretsat om detta väder. Ja, fast snön den smälte bort innan lunch. Men på nyheterna är det enda dom pratar om -snöööö! Lycksaliga ungar åker pulka på grönvita kullar och gnetar sig fram över gräs, som täckts av ett mycket fint mjälliknande lager snö. Nästa inslag handlade om saltning och den MASSIVA insats som saltbilarna gjorde inatt. Miles efter miles kladdades ner med "det vita guldet", som är inget annat än en vit sörja som geggar sig fast på allt i sin väg. Jag gör slut på en liter spolarvätska om dagen, jag blir galen på gegget. Och det ironiska är att ingen - INGEN - kör som om det vore halt. Så när ett par tre stycken har rutschat av samma motorvägssträcka så stänger dom helt enkelt av vägen.
"Ooooh, här är det halt! Här må inga bilar köra, danger danger! Close the road! Over and out!"

Och man tänker - vinterdäck? Någon?

Nog om det. Vi hade jobbångesten Allan igår och vi var trötta efter den evighetslånga hemfärden. Jobbigt att semestern var slut, kylen tom och lägenheten var kall som is. Det skall erkännas att jag inte gjorde jättemånga knyck idag, första dan. Dels var det så kallt på kontoret att jag inte kunde tänka klart. Och dels hade IT flyttat hela min home directory och det tog minst en timme att hitta den. Och dels så pratades det en hel del om fotboll förståss. Och om julfesten och en del förträngda minnesbilder flimrade förbi, high fives och rumpnyp och sånt som hör en firmafest till. Ojojoj, vilken tung första dag...

Imorgon skall vi spela årets första match i netballen. Oh vad skoj det skall bli, jag behöver röra på fläsket och det är säkert inte allt för kallt när man väl får upp värmen. (Vi spelar ju som bekant utomhus...) *SNÄLLA kan det inte snöa så det blir inställt, vi kommer ju att frysa ihjäl FATTAR NI VÄL era galna engelsmän!!!*

Nej, men imorgon blir det nya tag. Nu är vi igång. Ett nytt spännande år väntar oss och vi kan bara hoppas att det blir lika bra, grymt och coolt som det förra! Nästa vecka firar vi 1-årsjubiléum som englandssvenskar. Tiden går så fort, det är inte klokt, och snart är det vår igen.

Vi vill passa på att i och med detta - årets första - inlägg tacka alla norröver för den väldigt fina kniven vi fick i present! (Vi bytte ut den mot en kniv som vi inte hade och vi är supernöjda!) Vi önskar Westers en härlig och skön semester. Och tack våra familjer för att vi fick snylta på er över jul&nyår, vi saknar er redan! Och till alla söta goa snygga vänner som vi hann (och även de vi inte hann) med att träffa vill vi säga tack för att ni är så fina. Ni är alla varmt välkomna om och när ni har vägarna förbi Europas huvudstad nummer ett - London. Och nu blev jag lite sentimental känner jag...

Allra varmaste lyckönskningar för 2009 och några bilder från semestern
/önskar Karin & Arvid