I helgen fick vi finbesök igen, denna gången Arvids föräldrar plus två av hans syskon. Dom hade redan spenderat några dagar i London innan dom kom ner till oss på fredagen. Vi bjöd på vår paradrätt Cottage Pie, med mini-yorkshirepuddings och gröna ärtor på fredagskvällen. Det blev inte en lika stor succé som sist faktiskt, men den var finfin. Vår specialité, helt klart!
På lördagen åkte vi till Nymans Garden, som ligger precis söder om oss. Det var väldigt fint och solen värmde gött! Jag försökte snika till mig familjebiljett i biljettkassan för oss allihopa. Den vansinnigt lastgamla gubben i biljettkassan frågade om alla barnen var under 18 och så pekade han på mig. Sure… (alltså, kan det vara för att jag hade leggins??...) Sedan gestikulerade han och pratade så som man pratar med efterblivna, alternativ små barn, och förklarade att Theeerree Iiiissss Nnnnoooo SWEEEDDIIIISH Guideeee, but ONE Duuutccchhhh! Gubbe...
[RaBarbo]
I lördags kollade vi på matchen. Jag får tourettes syndrom av att se på fotboll och det liksom kulminerar när motståndarna gör mål på övertid. Min mobil gick bananas efter Spaniens mål, skadeglädjen är den enda sanna glädjen tycker tydligen mina kollegor... Jag missade dock Zlatans mål för jag var och nervöskissade för femtionde gången på raken. Vi firade ändå en bra match med middag hos den lokala indiern, som är den BÄSTA indiern jag någonsin har varit på! Behöver jag säga att vi rullade hem?
Igår, söndag, var vi i Brighton. Vi tog tåget ner till en blåsig stad, där regnmolnen hängde tungt. Men vi klarade oss faktiskt, men frös sådär gött om benen som man bara kan göra i juni. Vi strosade i stan och i North Laine och hade en underbar dag faktiskt! Jag köpte ett navelsmycke i guld (det tycker jag man kan ha när man ser ut som man är under 18…) och det skall matchas med sommarens finaste bikini!
Imorse åkte familjen M. hem, tack för besöket och tack för det fina halsbandet jag fick i födelsedagspresent! Alldeles nyligen pratade jag förresten med Arvids mormor i telefon. Hon har den bredaste norrländskan jag någonsin har hört, det är så vackert!
”Händer det någonsin nåt oväntat på ditt jobb?” frågade Barbro idag när vi åt frukost. Ja, hela tiden. Idag var en sån dag, det var minst sagt en rivstart på denna veckan. Vår asiatiska kund var på besök och jag presenterade våra idéer för honom, det var lite pirrigt faktiskt. Jag har haft mycket mailkontakt med honom, men det slog mig att han nog inte visste att jag är tjej. Han såg helt bortkommen ut och så tittade han länge, länge på mitt visitkort och på bokstaven Å. "I’m from Sweden." Aahhh, Karin-san!… Och sedan klämde han halvt ihjäl min hand i sina små, små minihänder.
Det är så roligt att jobba i sånna här projekt, som dels är en teknisk utmaning men inte minst en utmaning i sig att möta den asiatiska arbetskulturen. Det är så häftigt att få vara en del av det! Jag älskar mitt jobb, framför allt älskar jag variationen. Dessutom är dom faktiskt ganska schyssta mot mig, trots att man fick sig en och annan fotbollspik idag!... :-)
På torsdag åker vi hem för att fira midsommar och gå på dop. Det blir gött, jag saknar er därhemma!
/Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar