Finbesök

Jajamen, vi är nyförlovade minsann. :-) Det känns väldigt fint och rart och tack för alla snälla kommentarer här och på ansiktsboken. På jobbet firade dom mig med att ta med mig till pubben och ställa tusen frågor. :-) Här i England tror folk att vi har gift oss eftersom släta guldringar är lika med bröllopsringar i detta amerikaniserade landet. Och något giftemål är det inte tal om än. Det blir väl när vi kommer överrens om efternamnsfrågan (läs: 2045)...

Denna helgen har vi haft finbesök. Jonas, Linkan och Tjommen (aka: TJ... ;-D ) kom ner till oss igår. Vi bjöd på vår paradrätt; Indisk chicken madras med naanbröd och raita. Det gick ner fint. En hel del rödvin och bärs blev det med. Sedan gick vi till Snooty Fox en sväng och drog en biljardrepa. Jag tycker jag är rätt oslagbar på biljard när jag druckit ett par öl, men då hade jag inte räknat med Jonas Biljardguden Lostelius. Han fick först utstå en hel del pikar om sin spelstil (herregud att man skrattar ihjäl sig när han skall sikta in sig!) och han fick dessutom en förnedrande applåd från ett gäng engelsmän när han totalmissade. MEN... Sista spelet, helt jämnt och Junne har avgörandet i sin hand. Då drar han till med en magisk kortsida-till-kortsida-stöt som vallar hel ofattbart och sätter sista bollen klockrent!!! Skaplig tur! Jonas blev så lycklig att han fick en tår i ögat och han var fortfarande lycksalig när han vaknade imorse. :-)

Det var en trevlig helg, men idag har vi varit bakis och bara tagit en kort sväng ner på stan. Jag har jobbångest ALLAN inför veckan som kommer! Den är fullspäckad av deadlines och en stor presentation på torsdag... Längtar redan till helgen. På torsdagkväll skall vi på curry house med jobbet, trevligt, det blir lätt veckans höjdpunkt. Om jag överlever dit vill säga... :-S Nu blir det Morden i midsomer och sen sova.

/Karin & Arvid

Finn fem fel

Ja den där SPA-helgen, det var ju något vi glömde berätta... Kan ni komma på vad det är? :-) Som sagt, en väldigt romantisk helg...

/Karin & Arvid

‘Allo ‘Allo 'Emliga Armén

Så har en ny lång 5-dagarsvecka startat och jag var rejält trött imorse. Jag tycker att alla måndagar borde vara ledigdagar. Särskilt idag när jag var tvungen att sitta på matlab-avdelningen halva dagen eftersom jag inte har en egen matlab-licens. Haja!!! Halva dagen på matlab-avdelningen... jag var helt knäckt! Alla runtomkring mig bara "knacketi-knacketi-knacket" på sina datorer. Klockan fyra ringde min telefon.

KJ: Var ÄÄÄÄRRRR du???? Vi saknar dig!

Jag: Rädda mig!!.....

För övrigt hade jag min inte-så-smarta-dag idag. Men nog om det. Över till en annan mycket roligare sak! Vi har ju fått en ny kollega, en fransman. Han har jobbat i England en sväng tidigare - på självaste "högkvarteret", créme de la créme-företaget i vår bransch, och det är ju väldigt imponerande tycker jag. Desstom är killen doktor och max fem år äldre än mig. MEN. Han är fransk och allt han säger låter otroligt franskt. Varje gång han öppnar munnen låter det:

"Eätaa-gelé-mee-teskeeed-bakåååm-veboooaaa"

Om man bara - va? Sorry? Can you say that again please?...

"Eätaa-gelé-mee-teskeeed-bakåååm-veboooaaa??...."

I fredags hade han med sig en hel fransk chokladtårta - HEMMABAKAD - eftersom han trodde att han var tvungen att ha det för att vi skulle bli hans kompisar. Vad fick han det ifrån?... (Are you aware of our tradition Friday-fika?...) Idag hade vi ett litet one-to-one iallafall och jag försöker förgäves släta över att jag tvingade honom att baka chokladtårta.

Han: "Eätaa-gelé-mee-teskeeed-bakåååm-veboooaaa"
Jag: Sorry? Can you say that again please?...

Han: "Your English is amazing! MK berättade att du är svensk, men jag trodde att det var dina föräldrar som var svenskar men att du var född i England."

Amazing var det ja. Sådana kommentarer tar mig rakt in i hybrishimlen och inte tillbaka - weehoooo... ;-) Och med min enorma takt och känsla som jag är begåvad med (efter min far?!) svarar jag käckt att "man snappar ju upp fort när man bor här!".. Sedan kommer jag på att detta är ANDRA gången han bor i England...

Vi var förresten i Brighton och shoppade i helgen. Det var fruktansvärt!!! Alldeles för mycket folk. Jag gick in på HM och vände, sedan en snabb sväng på Zara och sen åkte vi hem med psykbryt. Bättre lycka i Crawley igår dock. Jag lyckades inhandla en partyblåsa med svart spets på Krisp att ha på julfesterna. Jag tycker egentligen att den är lite fööör hot för att ha på en företagsfest, men jag vet inte... Arvid tyckte den var fantastisk och han kommer inte släppa mig ur sikte. Nu fattas bara ett par fina skor... ;-)

/Kram

Vem har sagt att måndagar måste vara hell?

Nu har vi äntligen varit på SPA weekend! Jag vet att jag har tjatat så mycket om det så att många tror att vi var där förra veckan, men nej nej, det var bara jag som suuuktade. Jag kan lova att det var värt att se fram emot!

Vi åkte till Royal Tunbridge Wells på söndag efter frukost. Förstår nu varför staden heter Royal Tunbridge Wells - för man känner sig verkligen som en kung när man är där, åtminstone om man skall dit på Spaaaaa! Vi blev välkomnade på det fantastiska hotellet med champagnen på kylning. Det var helt klart det fräschaste hotellet vi någonsin checkat in på! Så ultrahypat men utan att kännas stelt. Den fräckaste featuren var badrummet, alltså själva väggarna som var gjorda i glas. När vi först såg det var glaset genomskinligt och även om vi varit tillsammans länge så vill vi inte bajsa offentligt på en toa med genomskinliga väggar. Men med en liten "switch" på väggen så kunde man ändra väggarna till ogenomskinliga! Sjukt imponerande!
*switch*
- Jag ser dig!
*switch*
- Nu ser jag dig inte!
*switch*
- Jag ser dig!!
*switch*...

Efter champagnen och switchandet kammade vi bena och gick ner på stan för finmiddag, tre-rätters med den smarrigaste efterrätten världen har skådat. Arvid hade slips och var så alfahannesnygg att folk kastade avundsjuka blickar. Vi rullade ut från restaurangen och sedan rakt ner i hotellsängens satinlakan, för att invänta måndagen med SPA. Måndagen var underbar, med två behandlingar var och massa bubbelpoolande och ännu mera champagne. Det var så trevligt att bli heltompysslad och omhändertagen under en heldag. Den ultimata avkopplingen! På kvällen var vi så utmattade av all stress release, så vi hade behövt en SPA-helg till bara för att kurera oss! ;-) Det var den bästa helgen på länge och kanske den mest romantiska någonsin.

Våran fyra-dagars-vecka lider mot sitt slut och denna helgen skall jag och Arvid åka till Brighton och shoppa, yes han har lovat! :-) Dessutom skall jag vara hamstervakt, haha... Grannarna (gayparet) knackade precis på och undrade om jag kunde ta hand om damp-hamstern medans dom åker till Paris på kärleksweekend. Kan inte fatta att jag är betrodd till det, jag som svalt ihjäl min hamster när jag hade en!... Jag lovade iaf att mata och vattna och stoppa in den i den gula bollen så hon kan springa runt i vår lägenhet i ren panik. Jag skall ta upp den till oss och skoja med Arvid och säga att jag köpt en egen hamster. Med risk för att han spolar ner den i toaletten.

/puss puss

Bilder från helgen:

[hotellbaren]

Göteborg är alltid hemma

Gött med långhelg i sikte! Veckan har varit ett maraton, med två deadlines på fredag och för många timmar i flexen. Vid fredag lunch hade jag äntligen läget under kontroll. Gick som vanligt på långlunch med svensktalande BS och väntade sedan på fredagsfikan. Jag har ju försökt införa fredagsfika ganska länge och nu börjar det släppa. Igår var det KJ som stod för fikat. Han skulle bjuda på glass. Men - han skulle GÖRA glassen själv med flytande kväve! :-) Det blev hur gott som helst, inte så konstigt kanske när ingredienserna var grädde och vaniljstång. Det måste ha sett helt galet ut, det bara rök av flytande kväve i hela fikarummet, haha... Typiskt KJ att komma med en sån idé. Han har vuxendamp, så måste det vara, men kul var det!

Igår unnade jag och Arvid oss grillad kyckling från Kebaben och tog en sväng via grannarna (gayparet) innan vi hämtade maten. Dom hade köpt en hamster nämligen och hela vardagsrummet var en stor hamsterinhängnad, med prasseltunnel, träbro och kojor. Dom är så bedårande våra grannar! :-) Hamstern var helt galen och rymde tre gånger medans vi var där. Jag berättade att jag också haft en hamster en gång, men den dog ju (av svält!...) och jag erbjöd mig att passa deras nya husdjur när dom är ute och reser. Gayparet blev helt bleka och bara "jaa... vi hör av oss isåfall...."

Jag var inne och läste på min gamla blogg idag. Det var så skumt... Det var ju precis ett år sedan jag slutade blogga på den, alldeles innan vi åkte till Asien. Bara ett år sedan, men det känns som ett annat liv. Det lustiga är att jag skulle på SPA vid denna tiden förra året också, jag och mamma skulle till Hagabadet och vi hade slagit på stort med champagnepaketet. :-) Jag hade ganska mycket resfeber för Asien och var så full av förväntan. Men allra mest kretsade ju den bloggen runt England. Drömjobbet med stort D. Om att planera sin utvandring, ge bort katten, hyra ut lägenheten. Jag var så jäkla nervös... Jag är så glad att vi gjorde det, för det känns verkligen som vi lever ut en dröm just nu!

Frågan är hur länge vi stannar. BS undrade det på fredagslunchen igår. Hon sa att tiden går så fort, åren flyger iväg. Det skrämde mig lite. Jag vill inte förlora kontakten med min hemstad och med familj och vänner och jag ser inte framför mig hur ett år plötsligt blir tio. Men å andra sidan - att komma hem i tider som är som dom är nu, är ingen bra idé när man jobbar i bilbranschen. Arbetsmässigt vill vi inte byta ner oss. Och branschen är ju som den är... Det går väldigt bra för oss nu och på ett sätt har ju äventyret bara börjat. Vi har trots allt inte varit här ett år än.

Jag tänker mycket på er därhemma. Jag tänker på hur svårt det är att hålla regelbunden kontakt, när livet går i 120 här och alla hemma är upptagna med sina egna liv. Men det betyder inte att jag inte tänker på er varje dag och att det känns lätt att ta vid där vi avslutade nästa gång som vi ses/hörs. Även om vi byggt upp ett kontaktnät här nu via grannar och netball, så skulle det aldrig kunna ersätta vad vi har hemma. Hoppas ni följer oss på bloggen! (Jättekul att kolla in Neos blogg Anna! Han är ju värsta stora killen nu! :-)

Men ja, det var med ett vemodigt sting av hemlängtan som jag avslutade fredagslunchen med BS och denna veckan i allmänhet. Gå in på denna hemsidan och lyssna på fantastiska "Little London" (nummer 9) med Form One, så förstår ni kanske varför jag är här. :-)

(Little London är Göteborg; detta är en låt om en göteborgare och hans hatkärlek till sin hemstad, som han sjunger om som om det vore en tjej.)

/Karin

Dinkelidink

Herregud vilket väder alltså, it's raining cats and dogs som man säger härborta på ön. Hur har ni det hemma, lika illa hoppas jag?!?

Vi gör inte mycket för att råda bot på skitvädret. Jobbar mest hela tiden. Men så kom vi som sagt på den briljanta idén om hur vi kan skämma bort oss så här i höstrusket. SPA weekend! Vi har tagit ledigt nästa måndag och då skall vi behandlas som kungar i Royal Tunbridge Wells. Vi har slagit på stort; Champagne vid ankomst till hotellet, två behandlingar var på SPA, fin mat och varma bad. Det är så provocerande att skriva "för det är vi värda". Då tänker alla "men vi då, vi är väl också värda det?" Och alldeles säkert så är ni det. Men det är vi med, det är vi verkligen. Vi drunknar i jobb just nu och det skall bli så skönt att åka bort några dagar och bara njuuuta och ta hand om varandra!!!






















Jag skall väl iofs inte klaga på mycket jobb just nu. Har precis insett vidden av Volvos varsel. Många av mina vänner som jobbade som konsulter på Volvo fick gå. Arbetslösa. Sparkade från konsultföretaget såväl som från Volvo. Shit. Bilbranschen må vara doomed, men det är så jäkla roligt att jobba i den här branschen. Vi är så glada att vi är här och inte på Volvo i Göteborg just nu. För då hade vi nog varit arbetslösa idag.

Annars händer det inte så värst mycket här. Jag har ju börjat träna i netballen igen, nu när matlagningskursen är över. Det är så jäkla kul!! Förra veckan hade vi konditionstest - första träningen på en månad och så skall vi ha konditionstest (jag har ju bara spelat matcher efter uttagningarna var över, men ej att förglömma alla flås jag och Arvid lagt i Tilgate park!). Konditionstest!... Alla bara "neeeeejjj!!" Jag bara "jjeeeeäääähhhh!!!" Ärligt talat? Vad får jag energin ifrån? Jag sprang som om det gällde livet. Coopers test. 59 längder på 12 minuter mäktade jag med och det var bara dom långbenta jäkla juniorerna som slog mig - med en längd. Resten låg i en liten hög och dog efter 40 längder. 59 längder säger jag bara och en ryggdunk laddad med hybris, jag är kung!

Nu fattar jag förresten varför inte Arvid bloggar. Jag sitter vid hans dator och skriver nu. Förstår precis. FÖR HANS TANGENTBORD ÄR JÄVLA CP!!!!!!!!!!!!! Ahhhh. Är det tuggummi under tangenterna?? Särskilt under v. Bli inte irriterade om det saknas v i texten, v går för fan inte att trycka ner utan att anända överåld...

/Karin

Hejdåtackförkaffet

Tur man har en blogg. Då kan man skriva av sig, radera och sedan skriva ett helt nytt inlägg. I det nya inlägget kan man välja att inte beklaga sig (som i det förra). Man behöver inte skriva om bilen som pajar, om jobbet som går tungt eller om grannarna, som egentligen inte är så farliga som vi trodde (killen är tydligen polis -gah!- nästa gång vi skjuter fyverkerier på parkeingen brevid sniphäckens Landrover kanske han skjuter skarpt?!).

Man kan fokusera på det positiva istället. På min mentor t.e.x, som är mitt stormöga i min testosteronstinna arbetsmiljö - där maktkamperna just nu avlöser varandra högt över mitt huvud, men där jag ändå är nån slags bricka i spelet. Jag måste tuffa till mig, trodde aldrig jag skulle känna så. Jag går in med så stort hjärta i det jag gör, så det som jag ser som ett misslyckande får så stora proportioner för mig. Låter det pretentiöst?... Jag vet, men det är bara så det är just nu, idag. Stormöga.

Timbuktus nya fick fem fyrar i GP idag. Den som köper den till mig och skickar på posten är min idol, hej önsketänkande. Dregen är med på ett hörn och kränger på sig folkdräkt. "Det känns jävligt coolt." Man kan inte annat än att hålla med honom. Och om inte DET är pretentiöst så vet jag faktiskt inte...

Happy Halloween!

Vi firade egentligen Halloween redan i onsdags. Fick ett sms av grannen, så vi tog en halv flaska vin och ett par öl och gick ner i strumplästen. Vi satt i gayparets ultrapyntade halloweenlägenhet och åt hembakat foccacia och pimplade vin, jäkla trevligt. Så kom Dan på att dom hade köpt raketer.. tre sekunder senare stod vi alla på vår parkering med varsitt jättetomtebloss. Carla riggade raketer två meter från nya grannens kombi och det bara sprutade konfetti och ljusfontäner! Sedan sköt vi raketer mellan husen och grannen i nästa huset måste ha trott att tredje världskriget brutit ut. I torsdags var jag lite lätt rödvinsbakfull, men det var det värt.
edit: det var ju faktiskt jag, Arvid, som tillverkade den fina pumpagubben.

Välkommen nya grannarna till Crawleys motsvarighet till Gökboet! Hoppas att ni skall trivas (i.e. hoppas att ni flyttar snart.) Arvid stör sig på att jag stör mig på fröken snipig, som åker runt i världens största Landrover trots att hon att världens minsta häck.

Avid: "Hon kanske bodde på en gård på landet innan med hästar!"

Kanske det. Oh att hon inte stannade där då.

Idag var vi på stan och lurade igen. Om en timme har vi ett bord bokat på Bangladeshen (vår lokala indier). Det var ett tag sen vi var där nu, ser fram emot att bli ompysslad av världens sötaste hovmästare och trycka i mig poppodum som man blir fisig i magen av.

Vi är sånna dinkare, jag och min man. (DINK = Double Income No Kids). Vi unnar oss och lyxar oss och sparar mindre än vad vi spenderar, om man säger så. Vi planerar just nu en SPA weekend i november, fint som snus! Man får passa på så länge man har dubbel inkomst, vem vet nu i credit crunch-tider, när folk får sparken till höger och vänster. Mest konsulterna dock, så jag hoppas att jag sitter säkert. Men man vet som sagt aldrig, så som jag gungar i båten. Hade ett allvarligt snack med HR i måndags på temat Trehundra saker jag är missnöjd med på jobbet. Det blev redig fart och i ett nafs fick jag en egen mentor, som bara skall prata om migmigochMIG. I like. :-)

Vi köpte present till MK förra veckan på jobbet, han har ju gått och blivit pappa, årets överraskningsmoment nummer ett. Detta skall vi ge hans lille son, så klockrent! Världens minsta Liverpool matchset. (Jo, jag propsade på ett häckenset, men det blev nedröstat...)

Ha en fortsatt bra helg!
/Karin & Arvid