Gött med långhelg i sikte! Veckan har varit ett maraton, med två deadlines på fredag och för många timmar i flexen. Vid fredag lunch hade jag äntligen läget under kontroll. Gick som vanligt på långlunch med svensktalande BS och väntade sedan på fredagsfikan. Jag har ju försökt införa fredagsfika ganska länge och nu börjar det släppa. Igår var det KJ som stod för fikat. Han skulle bjuda på glass. Men - han skulle GÖRA glassen själv med flytande kväve! :-) Det blev hur gott som helst, inte så konstigt kanske när ingredienserna var grädde och vaniljstång. Det måste ha sett helt galet ut, det bara rök av flytande kväve i hela fikarummet, haha... Typiskt KJ att komma med en sån idé. Han har vuxendamp, så måste det vara, men kul var det!
Igår unnade jag och Arvid oss grillad kyckling från Kebaben och tog en sväng via grannarna (gayparet) innan vi hämtade maten. Dom hade köpt en hamster nämligen och hela vardagsrummet var en stor hamsterinhängnad, med prasseltunnel, träbro och kojor. Dom är så bedårande våra grannar! :-) Hamstern var helt galen och rymde tre gånger medans vi var där. Jag berättade att jag också haft en hamster en gång, men den dog ju (av svält!...) och jag erbjöd mig att passa deras nya husdjur när dom är ute och reser. Gayparet blev helt bleka och bara "jaa... vi hör av oss isåfall...."
Jag var inne och läste på min gamla blogg idag. Det var så skumt... Det var ju precis ett år sedan jag slutade blogga på den, alldeles innan vi åkte till Asien. Bara ett år sedan, men det känns som ett annat liv. Det lustiga är att jag skulle på SPA vid denna tiden förra året också, jag och mamma skulle till Hagabadet och vi hade slagit på stort med champagnepaketet. :-) Jag hade ganska mycket resfeber för Asien och var så full av förväntan. Men allra mest kretsade ju den bloggen runt England. Drömjobbet med stort D. Om att planera sin utvandring, ge bort katten, hyra ut lägenheten. Jag var så jäkla nervös... Jag är så glad att vi gjorde det, för det känns verkligen som vi lever ut en dröm just nu!
Frågan är hur länge vi stannar. BS undrade det på fredagslunchen igår. Hon sa att tiden går så fort, åren flyger iväg. Det skrämde mig lite. Jag vill inte förlora kontakten med min hemstad och med familj och vänner och jag ser inte framför mig hur ett år plötsligt blir tio. Men å andra sidan - att komma hem i tider som är som dom är nu, är ingen bra idé när man jobbar i bilbranschen. Arbetsmässigt vill vi inte byta ner oss. Och branschen är ju som den är... Det går väldigt bra för oss nu och på ett sätt har ju äventyret bara börjat. Vi har trots allt inte varit här ett år än.
Jag tänker mycket på er därhemma. Jag tänker på hur svårt det är att hålla regelbunden kontakt, när livet går i 120 här och alla hemma är upptagna med sina egna liv. Men det betyder inte att jag inte tänker på er varje dag och att det känns lätt att ta vid där vi avslutade nästa gång som vi ses/hörs. Även om vi byggt upp ett kontaktnät här nu via grannar och netball, så skulle det aldrig kunna ersätta vad vi har hemma. Hoppas ni följer oss på bloggen! (Jättekul att kolla in Neos blogg Anna! Han är ju värsta stora killen nu! :-)
Men ja, det var med ett vemodigt sting av hemlängtan som jag avslutade fredagslunchen med BS och denna veckan i allmänhet. Gå in på denna hemsidan och lyssna på fantastiska "Little London" (nummer 9) med Form One, så förstår ni kanske varför jag är här. :-)
(Little London är Göteborg; detta är en låt om en göteborgare och hans hatkärlek till sin hemstad, som han sjunger om som om det vore en tjej.)
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar